Läs vad JRF säger om vapenutredningen.
Den senaste statliga utredningen om vapenlagarna i Sverige misslyckas helt med att hålla isär legala skjutvapen och de kriminellas vapen. Men det är inte legala vapen som används av vid gängskjutningar och mord, skriver debattörer.
DEBATT
Vi vaknar numera upp nästan varje dag med nyhetsinslag om att någon skjutits i Sverige. Det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige har nått aldrig tidigare observerade nivåer. Enligt Brottsförebyggande rådet har det de senaste tjugo åren ökat med drygt 200 procent (Brå Rapport 2024:6).
Nästan alla dessa mord och skjutningar äger rum i den kriminella gängmiljön. Precis som samhället i övrigt ser landets jägare, sportskyttar, vapensamlare och andra totalt närmare 700 000 legala vapeninnehavare med stor oro på denna utveckling. Även vi önskar att verkningsfulla åtgärder vidtas som stoppar de kriminellas framfart. Till skillnad från andra medborgare ägnar vi oss också åt legala verksamheter som omfattar skjutvapen.
Viltvården som jägarna utför är oumbärlig för att hålla viltstammarna i balans, och på köpet får vi klimatsmart kött. Framgångsrikt sportskytte på internationell nivå och förmåga att arrangera stora skyttetävlingar som världsmästerskap fordrar en bred nationell bas. De förbund som är frivilliga försvarsorganisationer bidrar till Sveriges värnkraft både genom egen verksamhet och genom utbildning åt Försvarsmakten. Vapensamlarna tar ansvar för vården av det vapenhistoriska kulturarvet, något som flertalet av landets museer numera avsagt sig. Legalt vapeninnehav har alltså många och viktiga samhälleliga fördelar. Samtidigt innebär det ett stort förtroende från samhällets sida som behöver regleras på ett ändamålsenligt sätt.
Den kriminella användningen av skjutvapen påverkar oss legala vapenägare särskilt, då man från lagstiftningshåll under lång tid hävdat att det främst är genom strikta regler för – eller förbud mot – legalt vapeninnehav som man kan komma åt den illegala användningen. Denna inställning genomsyrar också den senaste statliga utredningen inom området (SOU 2024:31, ”En ändamålsenlig vapenlagstiftning”).
Men det är inte legala vapen som förekommer i gängskjutningar och mord i Sverige. Utredningens egen statistisk visar detta: under år 2021 beslagtogs 593 hel- eller halvautomatiska skjutvapen i samband med brott. 98,5 procent av dessa hade aldrig varit legala i Sverige och är därför högst sannolikt insmugglade. Inte heller stöld av legala vapen är ett samhällsproblem, utan förekommer endast i närmast mikroskopisk omfattning sett till antalet legala vapen i stort.
Det är ett oomtvistat faktum att våra medlemmars vapen inte är ett problem. Det har inte hindrat lagstiftaren från att de senaste 20 åren gång på gång skärpa lagstiftningen för legalt vapeninnehav. Bevisligen har detta inte minskat det illegala skjutvapenvåldet, som tvärtom har ökat stort.
Denna insikt har nu nått regeringen, som gav den aktuella utredningen i uppdrag att ”…skapa ett regelverk som inte i onödan försvårar för legala vapeninnehavare som jägare och sportskyttar”, samt utreda ett antal förslag i denna anda som tidigare lagts fram i riksdagen.
Tyvärr misslyckades utredningen med detta, och blandar återigen ihop de kriminellas användning av illegala vapen med vår användning av legala skjutvapen för samhällsnyttiga syften, genom att betrakta alla vapen som ”farliga” oavsett innehavare eller användning. Med den logiken borde även datorer regleras strikt eftersom de också används i kriminella sammanhang. Därutöver lägger utredningen fram en rad rättsosäkra förslag till nya restriktioner för de legala vapenägarna utan positiva samhällseffekter, och utan påverkan på gängkriminaliteten.
Utredaren vill ge polismyndigheten mandat att förbjuda ”samhällsfarliga vapen” utan att det närmare anges vad detta är. I princip vilka vapen som helst, inklusive vanliga älgjaktsvapen, skulle kunna förbjudas med förslaget.
Utredaren vill också utöka reglerna för vilka vapenmagasin som ska omfattas av lagstiftningen men föreslår kriterier som inte är genomförbara ur teknisk synvinkel. Utredningens betänkande visar nämligen att man inte förstått skillnaden mellan pistoler, revolvrar och gevär och hur man mäter dimensionen på en kula. För oss vapentekniskt kunniga framstår de föreslagna reglerna som helt obegripliga. Hur ska då domstolarna kunna tillämpa dessa?
Det av utredarens förslag som är mest rättsosäkert gäller att reglera annat än väsentliga delar (det vill säga pipa, slutstycke med mera) till skjutvapen. Man vill exempelvis förbjuda själva delen som gör att ett vapen kan fungera på ett annat sätt än det ursprungliga, trots att det redan med dagens regelverk är förbjudet att göra en sådan ändring av ett vapen.
Detta skulle innebära att en mängd vardagsföremål som till exempel skruvar och muttrar, i praktiken blir omöjliga att sälja i Sverige. Det skulle givetvis få katastrofala följder för hela samhället.
Inget av dessa förslag kommer att leda till att det kriminella missbruket av vapen minskar. Det enda vi är säkra på är att utredningens förslag kommer att belasta samhället med ytterligare administration, längre handläggningstider och sämre service.
Vi förutsätter att regeringen nu istället föreslår en vapenlagstiftning som verkligen är ändamålsenlig. I en tid då samhället ställer höga krav på jägarna att de ska bedriva en effektiv jakt måste lagstiftningen möjliggöra detta. Likaså borde de säkerhetspolitiska hoten uppmuntra skytteverksamhet och nyetablering av skjutbanor. Om museerna saknar resurser att bevara och forska kring historiska vapen måste de privata samlarna kunna göra det.
För oss är den legala användningen av vapen en del av ett väl fungerande samhälle. Vi vill därför ha en konstruktiv dialog i dessa frågor med såväl regering som riksdag, men särskilt polismyndigheten. Att polismyndigheten försöker minska antalet legala vapen i samhället och motverkar vår verksamhet är kontraproduktivt för Sverige. Ett av utredningens mer positiva förslag är att ett strukturerat samarbete mellan de legala vapenägarnas organisationer och polismyndigheten ska upprättas. Detta har vi efterfrågat länge utan att få gehör. Vi hoppas nu att polismyndigheten återkommer och att vi tillsammans kan avskaffa den gamla myten om att ”alla illegala vapen en gång har varit legala”.
Solveig Larsson
ordförande, Jägarnas Riksförbund
Peter Eriksson
ordförande, Svenska Jägareförbundet
Johan Carlson
ordförande, Svenska Skyttesportförbundet
Gunnar Hökmark
förbundsordförande, Svenska Pistolskytteförbundet
Göran Granqvist
ordförande, Svenska Vapensamlarföreningen
