Så länge som vargar orsakar problem, dödar tamdjur och sprider oro på landsbygden finns faktiskt inte skäl att överstiga de politiska målen för antalet vargar i Sverige.
Resultaten av varginventeringen är nu publicerade och Naturvårdsverket rapporterar att Sveriges vargpopulation uppskattas till 450 vargar. Det är en knapp minskning från föregående år, men det måste också vägas in att antalet revirmarkerande par har ökat med 25%. Av dessa revirmarkerande par har väldigt många alldeles nyligen fött ungar och kommer synas i nästa års inventering som föryngringar i stället. Det som ser ut som en knapp minskning kommer alltså innebära en ökning nästa år om inte krafttag tas.
Det som också är tydligt är att vargpopulationen sprids söderut. I de södra länen har en fördubbling skett under året, och om inte en omfattande jakt bedrivs här kommer populationen i dessa områden mångdubblas nästa år, med tanke på att det finns ungefär lika många revirmarkerande par som familjegrupper i syd.
Ett annat tydligt tecken på att vargpopulationen har ökat kraftigt i syd är de många rapporter som kommit, och fortfarande kommer, in om angrepp på tamdjur och vargar som oskyggt rör sig inne i samhällen. Det som boende i Mellansverige har upplevt i många år har nu visat sig ske även i södra Sverige. Och en utbredd vargpopulation är inte bara ett problem i Sverige. På kontinenten ökar vargpopulationen också drastiskt och i till exempel Tyskland har det blivit ett stort problem att vargar angriper hästar. En sådan utveckling är ofrånkomlig även i Sverige i takt med att vargarna sprider sig till nya områden.
Men än så länge finns det tid, även om det börjar bli bråttom. Det första som måste till är att våra politiker genom tydliga regleringsbrev och direktiv ser till att myndigheterna faktiskt följer de folkvaldas vilja. De nivåer som finns måste behandlas som miniminivåer och sedan uppnås i den praktiska förvaltningen. Så länge som vargarna orsakar problem, dödar tamdjur och sprider oro på landsbygden finns faktiskt inte skälen att överstiga de politiska målen. I första hand måste alltså en sådan jakt ske att de 450 vargarna som årets inventering visat, plus den föryngring som skett under våren 2023, minskas ner till 300 som är det nu gällande referensvärdet för vargpopulationen.
För att detta ska ske måste först Naturvårdsverket delegera rätten att besluta om licensjakt till länsstyrelserna i hela landet. Därefter måste länsstyrelserna i sin tur respektera de politiska besluten och våga fatta beslut som faktiskt uppnår en minskning.
Sedan måste referensvärdet sänkas ner till de 170 vargar som sedan tidigare bevisats är en möjlig nivå för vargens gynnsamma bevarandestatus. Även här är det av högsta vikt att våra politiker följer upp myndigheternas arbete och ger dem tydliga direktiv i regleringsbrev och utredningsdirektiv för att säkerställa att det är politikerna som styr, inte myndigheternas tjänstemän.
Jägarnas Riksförbund kräver en omfattande vargjakt i hela landet i vinter. Det är viktigt att vargjakten i syd är omfattande men det får inte ske på bekostnad av jakten i Mellansverige. Vargpopulationen är faktiskt så stor redan nu att länsstyrelserna inte ska behöva välja – det ska gå att få både och. Jägarnas Riksförbund kommer också noga bevaka de analyser som Naturvårdsverket uppdragit åt två forskare att utföra för att undersöka hur referensvärdet ska sänkas. Det är ännu inte för sent att agera, men för varje år som går minskar handlingsutrymmet och de beslut som behöver fattas blir svårare och mer obekväma. Därför måste politiker och myndigheter agera redan nu!
Jägarnas Riksförbunds verkställande utskott
Solveig Larsson / Henrik Tågmark / Sven-Olof Sandberg.
