JRF hemställer åt Regeringen att förändra Jaktförordningens § 28 så att den även ger rätt för enskilda att fälla stora rovdjur som vistas i närhet av människors boning. Sedan Jaktförordningen § 28 kom till har djurägares möjlighet att freda sina djur ökat markant, något som tidigare ledde till rättsprocesser och i värsta fall fängelsestraff.
Förändringen som gjordes av § 28 medförde dessutom att nyttjandet inte automatiskt skulle medföra en polisutredning utan det ålades länsstyrelserna att göra en bedömning för att säkerställa att allt gått rätt till. Vid den absoluta merparten av § 28 ärenden som förekommit har länsstyrelserna gjort den bedömningen, och antalet polisutredningar är försvinnande få.
De farhågor som väcktes i samband med först införandet av § 28 och sedan förändringen, att det skulle leda till en maskerad illegal jakt av stora rovdjur, har alltså visat sig fullständigt ogrundade. I stället är § 28 ett av ett fåtal verktyg och instrument som faktiskt bidrar till att minska konflikter och skapa förtroende för myndigheterna.
SLU gör återkommande studier av svenskarnas attityder gentemot stora rovdjur. Dessa studier visar med en överväldigande tydlighet att de som är mest positivt inställda till stora rovdjur är de som inte har dem i närheten. Ju närmre de stora rovdjuren man kommer, och ju fler stora rovdjur det finns i ens närhet, desto mer negativt inställda blir medborgarna. Uttrycket ”NIMBY”; Not In My Backyard, är konsekvent använt av forskare i samband med attityder och rovdjur världen över. Begreppet beskriver attityden att människor gärna vill ha vissa saker, men inte i sin direkta närhet. Det kan gälla såväl byggande av motorvägar, vindkraftverk eller närvaro av stora rovdjur.
Såväl forskning som erfarenhet från liknande lagstiftning gör alltså gällande att möjlighet till att, på ett enkelt och rättssäkert sätt, freda sin egendom från rovdjursangrepp har en positiv inverkan på människors attityder gentemot stora rovdjur.
Förutom rädsla för att ens tamdjur ska skadas eller dödas finns, hos många, en generell rädsla och obehagskänsla mot att ha stora rovdjur i sin direkta närhet. Det gäller oavsett om man har tamdjur eller ej, och kan till exempel handla om rädsla för ens barns skull. Vidare har förekomst av stora rovdjur en dokumenterad negativ inverkan på fastighetspriser. Sådana rädslor och negativa socioekonomiska effekter får inte negligeras eller förminskas utan staten måste ta sina medborgares känslor på allvar.
Det är viktigt att dylika regler om skyddsjakt på eget initiativ är rättssäkra och lätta att använda. Vidare måste regelverket vara sådant att de som nyttjar det inte automatiskt misstänks för brott, såsom § 28 tidigare fungerade. Därför kan det, i det här fallet, vara klokt att ange ett avstånd inom vilket skyddsparagrafen får nyttjas. Ett exempel på utformning skulle kunna vara ”Varg, björn, järv eller lodjur får fällas inom 300 meter från människas boning eller plats där människor vistas regelbundet. Jakt enligt första stycket får också bedrivas under tider på dygnet när jakt normalt inte är tillåtet.”. 300 meter är ett avstånd som används i annan skyddsjaktslagstiftning vilket skulle vara ett skäl att använda just det avståndet.
Eftersom rovdjuren är aktiva året runt är det av stor vikt att inga onödiga begränsningar avseende tid görs. Själva grundprincipen med skyddsjakt är ju att den ska skydda något, och det är ju lika relevant hela året. Alltså vill JRF att skyddsjakten ska vara tillåten året runt och även dygnet runt, då rovdjurens närvaro ofta förekommer under dygnets mörka timmar vilket ytterligare ökar känslan av otrygghet och osäkerhet hos boende på landsbygden.
Jägarnas Riksförbund anser att de socioekonomiska aspekterna av rovdjurens närvaro, bland annat den negativa påverkan de har på människors välbefinnande, kraftigt har ignorerats inom rovdjursförvaltningen sedan de stora rovdjuren återvänt till Sverige.
Genom att ändra jaktförordningen enligt Jägarna Riksförbunds förslag ovan visar regeringen handlingskraft och vilja att värna om människor som lever och verkar med stora rovdjur i sin närhet samt förbättrar möjligheten till samexistens mellan människor och stora rovdjur. En förändring som också ligger helt i linje med den av riksdagen beslutade inriktningen för förvaltningen som också finner stöd i internationella direktiv och överenskommelser.
Underskrivet av Jens Gustafsson och Solveig Larsson
